Hej!
Den här gången tänkte jag säga några ord om stress och dess inverkan på tarmen. Som du redan vet är tarmen vår andra hjärta, så det är ganska naturligt att den här delen av oss reagerar när hjärnan går på högvarv.
Den fysiologiska förklaringen till detta är att tarmen och vårt centrala nervsystem påverkar varandra. Båda organens funktioner reagerar delvis på samma signalsubstanser, som till exempel den från tidigare bekanta "lycklighetshormonet", serotonin.
Också en stressad persons beteende kan leda till tarmbesvär. När man är stressad blir ens egen hälsa ofta sekundär, man äter lättare utan större eftertanke och har kanske inte tid eller ork att satsa på matinköp eller -förberedelser.
Själv har jag reagerat på stress med magen ända sedan barndomen. Som vuxen har jag insett hur viktigt det är att hitta verktyg som passar en själv för att hantera stress. Första steget är att känna igen stressen som gör sitt både i kroppen och i hjärnan. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort, och det här kräver självreflektion vilket speciellt till en början kan kännas väldigt obekvämt.
Att jag har lärt känna mig själv bättre och i samband med det accepterat många saker i mig själv och mitt liv som tidigare irriterat eller till och med gett mig ångest, har gjort underverk för mitt allmänna välmående.
Och det är ju så att om en del av oss mår dåligt så lider helheten.
Vändpunkten i mitt liv kom när jag blev diagnostiserad med min tarmsjukdom. Nu var det verkligen dags att stanna upp och fundera på vad som är viktigt i livet och hur jag ska leva med sjukdomen.
Även om det inte går att bevisa på vetenskaplig grund, är jag säker på att kronisk stress, åtminstone delvis, var orsaken till att jag drabbades av den här sjukdomen. Varningstecken hade funnits i luften under en lång tid, men jag orkade inte bry mig och ärligt talat tänkte jag aldrig på allvaret i saken.
Det är lätt att vara efterklok, men samtidigt är jag väldigt tacksam över att jag fick den här möjligheten att lära känna mig själv och att växa som person. Vissa förstår säkert att göra detta i en yngre ålder men jag var så att säga en late bloomer. Men vet du vad, det spelar ingen roll! För som tur är det aldrig för sent!
Tack för att du läste, vi ses snart!
Linda